Monthly Archives: December 2009

Uppe i litteraturen

Västerhaningetåget rullar in på centralen en gråmulen morgon ett par dagar före lucia. Men vad händer? Folk kommer inte ut genom en av dörrarna i min vagn. Nån står ivägen.

ture björkmanJag hade nästan anat att detta skulle hända, för jag har betraktat denna stoppkloss en bra stund. Det är en ingenjörsliknande medelålders man som står och läser något, och han är totalt inne i det han läser. Ja vad är det då han läser, som får honom att glömma att det finns en omvärld som irriterat vill förbi honom och iväg till sina jobb?

Jo, det har jag redan sett medan jag har observerat honom: En tjock, bokliknande manual som handlar om fjärrsändande elektriska bilnycklar. Han märker inte oss andra. Han är helt inne i nycklarnas värd – och han är såååå lycklig.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Roligt

X420:an

Jag minns det knappt längre, men det var inte sådär jättelänge sedan:

“För att delvis råda bot på fordonsbristen slöts en överenskommelse mellan SL (Storstockholms Lokaltrafik) och DB (tyska statsjärnvägarna) om att få disponera femton tågsätt typ ET 420 […] I Sverige fick tågen litterabeteckningen X420.”

Om detta kan man läsa på Wikipedia. Dessa “tysktåg” rullade tydligen mellan 2002 och 2005, och som sagt har jag svårt att minnas dem. Tur då att det finns sidor om a l l t på nätet, och inom kategorin allt återfinns alltså denna X420:a.

Efter att ha kämpat mig förbi fakta som “Antal sittplatser: 194” och insatta kommentarer som “Får en känsla av att det accelererar bättre än de övriga pendeltågen.” på sidan Järväg.net kommer belöningen. Det är en interiör från detta tåg, och det får minnet att återvända. Det ser faktiskt mysigt ut, och vad jag än tänkte om X420:an då så är det glömt och förlåtet nu.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Att springa…

….till tåget är löjligt.

Särskilt på morgonen när man vet att det kommer ett nytt tåg inom fem minuter. Då kan man skratta lite diskret åt dom som preciiiiis missar tåget med någon meter.

Sen skrattar man inte när högtalarrösten två minuter senare deklarerar att nästa tåg mot Stockholms Central är tretton minuter försenat. Då svär man istället.

Det var exakt det som hände mig imorse.

Leave a comment

Filed under Uncategorized